Om det är någonting förhållanden har lärt mig, både egna och andras. Är det vikten av kommunikation. Men det är också någonting jag är rädd för. Det är inte lätt. Men ändå är jag nog mer rädd för vad som händer när man inte kommunicerar…

Mark Levengood skriver i sin bok “Sucka mitt hjärta med brist dock ej” om hur människor som är så totalt inkompetenta i sitt yrke, har en speciell plats i hans hjärta. När man står inför en sådan människa där det är så tydligt att personen i fråga inte alls har valt rätt yrke kanske man bör stanna upp, tänka till och placera den där hopplösa människan i ett speciellt fack i hjärtat. Som jag borde göra, med andra bilister. Än så länge kommer en del svärord emellan.

Däremot! När jag var hemma sist fick jag läsa en akademisk text. Den var inte skriven på de sättet jag är van att skriva och läsa. “Mina” texter består av så lite egna värderingar som möjligt, faktan ska istället kopplas till litteratur och teori. Den här var annorlunda, det berör i och för sig en annan utbildning, men ändå. Texten var skriven av en sjuksköterskestudent och handlade om min pappa och sjukhusvistelsen under våren. Hon beskrev min pappa och relationen med hans sambo på ett fantastiskt bra sätt. Studenten skrev om oron och känslan av att inte veta någonting, utan bara vara utlämnad till sjukvården, vilket hon också satte sig in i och kunde förstå. Hon hade verkligen fångat honom och det var så intressant och rörande att läsa. Men också glädjande, då känns det som att åtminstone en på hennes utbildning har funnit rätt arbete. Hon kommer att ha en fin kontakt med sina patienter och vara omtänksam. Det känns väl tryggt?

Jag har tittat på det brittiska sex education programmet på trean.  Ett rätt intressant program ändå. Det är verkligen rakt på sak. Inte blygt eller generande. Det görs brasilianska vaxningar, tester för sjukdomar, öppna diskussioner med mera.

Hursom. Jag blev lite paff över hur mycket brittiska befolkningen ligger. Framförallt ungdomarna -chockerande. Det liggs fanimej hela tiden verkar det som. De arrangerar hot-tubs-partaj och swingar loss. Det förvånar mig att det liggs så mycket då engelska befolkningen inte tillhör de fagraste. Nej det var elakt. Men jag kommer till exempel aldrig glömma sms:et jag fick av Hansy en nyårsafton som spenderades i London – Vad fula brittiska tjejer är! …och let’s face it. Karlarna är väl inte heller mycket att hänga i julgranen. Eller så är det bara så att de samlar in alla till ful-tv. However. Hon som håller i programmet ser väldigt bra ut. Kanske händer någonting med tv-/filmfolket. Man blir snyggare.

Och nu står snubben på antikrundan och säger: Nu kommer det snart.

Tittar på fyran, de visar från dangerous-turnén. Nåja, klipp ifrån den. Allting ska ju nödvändigtvis avbrytas med reklam efter i princip varje låt. Vansinnigt störande tv4! Minnesstunden fick man åtminstone se utan avbrott, men det var väl för att det sändes via amerikansk tv kanske? De visste inte var de skulle lägga reklamen kanske…

Well. De visar i alla fall från turnén. Och jag kommer ihåg hur otroligt kaxig jag var i mellanstadiet. En kille i min klass var ett jättestort Jackson-fan. Under den här tiden visade någon av betalkanalerna, FilmNet (?) hans turné sent på kvällarna. När Daniel som han hette fick veta att vi hade kanalen hemma blev han avis och jag kunde inte låta bli att retas. Så varje gång vi gick från skolan sa jag Vaad ska man göra idaa ‘ra? Se på Michael Jacksons konsert? Nej jag orkar inte… Jag tror att det krossade han hjärta lite. Fy vad taskigt. Förlåt Daniel, nu skulle du naturligtvis ha fått följa med hem och titta.

Allvarligt. Snart för jag över pengar, tar en promenad och köper en kamera. Man kan i och för sig också köpa på avbetalning…

Det känns som att jag går lite på högvarv i ett euforiskt state of mind. Typ.

Vaknade upp tills strålande solsken. La mig en stund och vaknade sedan upp till åska och ösregn. Heja! Mera åska!

(Även om katterna inte riktigt gillade de kraftiga knallarna…)

Jag är väl efter av mig men boktips för sommaren:
Flyga Drake och Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Fantastiska böcker. Det var så befriande att läsa om en annan kultur och ett annat land. Att inte sitta och fundera var den och den gatan ligger (vilket man gör i stockholmsdeckare) utan bara förlora sig i boken. Underbart.

…Och äntligen fick jag mitt betyg i sista kursen. Ett B. Skönt!

Idag ska jag tillbaka till sjukgymnasten. Vet inte vad jag ska säga. Träningen har väl gått bra, men knäsenan gör alltmer ont. Vilket det på artroclinic sa var vanligt och att det tydligen ska göra ont.

Sjukgymnasten känns bra än så länge i alla fall. Hon vet vad hon håller på med och undersöker noggrant. Påminner en del om naprapaten -fast billigare. Hon har själv spelat handboll och förstår belastningen som spelet innebär. Så mot slutet ska vi försöka rikta träningen mot handbollsspel. Känns positivt.

När jag är trött och förbannad är jag en väldigt aggressiv bilförare. Alla (nåja de flesta) är både horungar och andra mer eller mindre pubertala uttryck. Det kanske inte är så bra att jag äntligen har hittat tutan. Men för helvete lär er köra i rondeller!

Denna morgon var jag både trött och förbannad…