Hemma på vår gata. I vår bastu, sover vi inte just nu. Nej, vi försöker jaga en mygga. Två katter och en människa. Jag håller väl visserligen mest span från min liggande position IFALL myggan anfaller. Katterna, som inte innehar flygegenskaper håller nog också mest span. Eftersom den mest befinner sig taket. Även om de försöker med små lockljud ibland och klumpiga hopp byrå till byrå. Förutom det eviga surret är det jobbigaste när det blir tyst. Var tog den jäveln vägen? Var sitter myggbettet? Stressat försöker man lokalisera den. Ingenstans. Men sedan är surret tillbaka igen. Livets lilla gång en gryning som denna. Närå, sova är väl också skönt.
…var tog den fan vägen nu då?…
Senaste kommentarer