Skrivet av: Dolly | april 20, 2006

Gillar du att gå på bio?

Nej. Jag ficke int bäst (vilket jag påstod i ett tidigare inlägg)
Här gick jag i godan ro och trodde att jag skulle få vara ledig.
Ha! Men naturligtvis inte. Det fakkade sig.
De ringde först på mitt på dagen och frågade. Jag ställer mig frågan…Varför?
Sist jag var på medarbetarsamtal sa jag det uttryckligen. Ring inte till oss heltidare först. Vi jobbar redan fullt och vill vara ledig då vi kan. Men det verkar inte ha gått in hos resten av arbetsledare (min ordinarie har semester). Frågan då. Mitt på dagen var om jag kunde jobba i alla fall något pass av idag, lördag eller söndag. Mitt svar: Jag är borta ikväll, bortbjuden lördag och jag jobbar redan söndag. Sedan ringer de på eftermiddagen. Igen. Då är två stycken som de inte fått tag i. Jag sa ifrån. På skarpen. Jag har inte tänkt att gå ut om jag inte får någonting extra utöver timmarna jag jobbar. En biobiljett är liksom inte nog. Det är fruktansvärt löjlig muta. Morot. Vad man nu vill kalla det.

Mitt svar (förutom ovanstående) denna gången blev: Det ska krisa och vara värsta scenariot om jag ska jobba. Det ska inte finnas någon annan utväg.
Skulle jag aldrig ha sagt. Efter klockan 17 började jag slappna av och tänkte. Det har säkert löst sig. Jag slipper jobba. Mm. Tjenare.
Det ringde. Men samtalet bröts. Sedan kom ett sms. Klockan 19.44.
"Hej cissi. Nu är det värsta fall. Du är den sista. Tar du 8-16 imorgon?"
Vad fan ska man säga? Till sist kunde vi prata via telefon. Jag var arg. När jag blir arg blir jag ledsen. Får gråten i halsen. Vilket han nog också hörde. Efter lite diskussion stod det klart att det inte finns någon annan utväg. Jag fick frågan. Gillar du att gå på bio?
Där kom den. Moroten. Mutan. Jag svarade med ett. "Ja just det. Företagsbiljett." Jag får en. EN biljett. En biljett och timmarna jag jobbar. Ingenting utöver. Det är alltså 85 kronor plus. De är väl medvetna om att det inte är mycket. Men tydligen får de inte ge oss mer.

Jag sa att jag ville i så fall få bort min söndag dagtur eller fredagen. Men helst vill jag nog få bort fredagen. Egentligen. Kan jag komma mig iväg till Stockholm tidigare. Ska maila till min arbetsledare om det. De skulle naturligtvis hjälpa mig med det. Nu i efterhand får jag dåligt samvete för att jag för en gångs skull stått upp för mig själv och fräst ifrån. Lite. Det var inga salvor de fick möta.

Nej men så…Duscha och gå och lägga sig?
Fy fan. Jag som skulle på banken imorgon. Screw that!
Aja. Nu har jag haft lite klagomur. Tack för det.
/Cecilia

Tillägg 21.47: Jag mår allmänt jävligt. Kunde inte äta middag igår. Vill nästan kräkas vid blotta tanken på mat. Och känner mig hängig. Fyra av sex syskonbarn har feber. Plus en av papporna. Det är nåt på gång. Och det är inte jag. Varken laddad eller tänd.

Annonser

Responses

  1. PUSS & KRAM!

  2. Kontoret ljuva kontoret…men vafan, jag har aldrig blitt erbjuden en biobiljett för att rycka ut?? Måste lära mig att bita i!! Puss och häng i vännen! Men blir för guds skull inte sjuk nu, på lördag ska du va i toppform! Puss påre!

    RE: Hansypants..Jag ändrade lite i din kommentar. Du förstår nog. Du vet. Deras policy om att man ska vara lojal mot företaget. Jag undrar om det är för att du inte jobbar heltid som du inte får en biobiljett. Eller om det är för att du sagt att du kan hoppa in. Men hur som helst så tycker jag att du borde få någonting för att du hoppar in med kort varsel. Som du brukar få göra. Stressa från IKSU-spa är ju ingen hit 😉

    Jag ska tagga till. Känns fortfarande lite sådär att jag jobbar söndag. Men jag kommer i alla fall förbi. Sedan får vi se om jag hänger med hela vägen. Eller inte. We’ll see bout it. Spank it high dear!

  3. Stå på dig! Jag tycker inte att man ska behöva redogöra för varför man inte kan jobba. Det är ”bara” att säga att jag kan inte jobba då. Du har inga skyldigheter att redovisa några skäl som arbetsgivaren ska godkänna. Du är bara skyldig att jobba det som ni kommit överens om, andra tider har du inte någon skyldighet att redovisa någon speciell anledning till varför du inte kan eller vill jobba.

  4. Men ååååh gumman har du inte fått ordning på magen än? Stackare!

    Klart du ska stå på dig men det är inget att gräma sig över nu, hoppas det går bra att jobba bara så vet du vad du ska göra nästa gång de jävlarna ringer! (ska jag ge dem smäll? jag är rätt stark)

  5. El Mango: Nej jag vet. Men jag får alltid lite dåligt samvete då jag tackar nej. Känns som att jag måste ha en anledning. Särskilt då det tas upp i medarbetar/lönesamtal. ”Är du flexibel” etc. (Då syftar de på inhopp etc.) Vår vikariesituation ser väl inte så bra ut heller. Wello! Det är fredag. Det är tröst bara i sig!

    Virvla: Nja. Alltså det går sådär med magen. Det är lite knas. Men skönt att jag kan ringa dig nästa gång. Jag tror absolut att du har oanade resurser i dina armar. Bring it, säger vi! Bring it all…

  6. Känner igen det där med svårt att säga NEJ. Det är en oerhört skön känsla att väl börja använda det ordet lite oftare. När man tänker på hur lite arbetsgivare tänker på anställda när de väl hamnar i stressfällan så blir man förbannad. Ingen annan än du får ta konsekvenserna så tänk å dig själv mer!

    Börja med att säga NEJ utan några förklaringar, det är skitnyttigt.

    Ha en skön helg!
    /Kriss

  7. Jag förstår att det är lättare sagt än gjort att säga nej. Men jag tycker ändå inte att de kan kräva så mycket utanför den arbetstid man först kommit överens om. Bara för att man är rädd om sin egen tid är man inte oflexibel.

  8. Välkommen till Biondas skola för negativa uttryck. Säg efter mig: ”Nej!”, ”Nej, jag kan inte jobba!”, ”No way, sluta ring!”

    Bästa sättet är att bara svara nej och inte ge ett skäl. Tänk dig:
    – Hej! Kan du jobba i morgon?
    – Nej.
    – På fredag då?
    – Nej.

    Säger man bara ordet ”nej” finns det liksom inget att jobba med för den andra parten.
    Ska försöka lära mig detta själv… Jag har ett mjukishjärta och svarar alldeles för ofta ja…

  9. Bionda:
    Din frukt (och även Kriss) verkar ha koll på läget. Vi kanske kan gå i skola hos honom? Fast…Jag tycker inte vi ska ha betyg. Vet nog hur det brukar gå för de som fliffar med läraren. Jojo!

    Men det är så sant. Det verkar ju som så lätt. Fast det blir så svårt. Fast jag har faktiskt blivit betydligt mycket bättre på att neja. Tyvärr smärtar det samvetet en del. Dumt? Johodu! Urbota!

  10. Det är bättre att inte ha något samvete. Jag blånekar nuförtiden när de vill att vi ska jobba övertid på jobbet. Det är inte värt pengarna när jag ändå är för trött på min fritid för att kunna göra av med dem. (tänk så om den fåniga biobiljetten, eller ännu bättre säg det till dem! ”Varför skulle jag vilja ha en biobiljett när jag ändå aldrig orkar gå på bio för jag jobbar så mycket”)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: