Skrivet av: Dolly | maj 4, 2006

Ska man kanske säga upp sig?

Först och främst: Tack Mamma I och Hansypants för idag. Det var så trevligt. Och känn på det här! Jag hittade ett par jeans. Billiga var de också. Inga märkes. "Bara" Gina. Men vad fasen. 399 kronor och de ser helt okej ut. Vanliga hederliga jeans. Ska tjacka skor också. Någon dag. Måste verkligen ha. Jag får skämmas som det ser ut just nu. Jaja. Det var inte det bloggen skulle handla om.

Mitt jobb. Jag har svurit om det tidigare. Jag fortsätter nu också. Det kommer nya (fast gamla) grejer hela tiden. Som man funderar över och sedan känner att man bara måste få ur sig.
P-möte i tisdags. Konstaterade följande:
Min brukare åkte in på lasarettet 15 april. Om min brukare ligger kvar där fram till 15 maj kan jag vara utan jobb. Tack för den! OM nu inte landstinget anser att de behöver våra tjänster. Från och med den 15 maj kan jag alltså vara utan arbete och utan lön. För inte fasen ska ni tro att vi får några slags pengar kommande månaden. Oh no! Men fortfarande har vi en månads uppsägningstid. Klart. Är vi uppsagda är vi arbetslösa såklart. Men vi har ingen som helst säkerhet känns det som. Varslade hit och dit. Sedan hux flux är vi utan jobb. Typ. Min brukare visste inte heller om det här riktigt och blev än mer stressad. Som om hon inte hade nog att tänka på.

Den där fredagen som jag var måttligt glad över att jobba. Ersättning för den har jag fortfarande inte fått. Tydligen hade vi kommit överens om en biobiljett fram till dess att han kom på att så var faktiskt inte fallet. Det är ju tur att man ringer dit och kollar upp. Herregudars. Vad händer där?? Egentligen? Märk väl att semestertiderna har ännu inte har börjat. Verkar vara ett mindre (eller större) kaos där. Less. Det blir man i alla fall. För det drabbar i slutändan brukarna. Och oss. Jag svarade min arbetsledare med ett: Ni kommer aldrig att få ut mig fler gånger om det är så att man inte får mera i ersättning. Så är det bara. Hon sa inte så mycket till svar. (Det var då hennes kollega avbröt och kom på att han mailat mig…) Hoppas de förstår att man faktiskt menar allvar.

Borde egentligen lägga mig nu. Har bara en sista grej. Jag ska ju på föreläsning imorgon. Ner till Foppalandet Örnsköldsvik. Arbetsetik heter den. Vi samlas 08.45 och är hemma vid halv fem tiden. Får vi lunch? Nej. Men vi får fika. "Det finns bra lunchmöjligheter" hörde jag någon på kontoret svara. Tack. Alltså kom igen. Ska jag betala resjäveln också? (De frågade faktiskt om jag hade tillgång till bil först)…

Nu är jag lite mindre irriterad. Men desto mera hungrig. Dryga tio timmar sedan jag åt. Äta innan sovdags eller vänta till frukost.. Hum…
Tjippen och god natt!
/Cecilia

Annonser

Responses

  1. Resjäveln. Så ja 😉
    Kanske skansen ska öppna sina dörrar för dig snart?

    RE: Man blir ju som man umgås 😉
    Skansen…Sassy Sara och Skansen hade liksom redan fyllt kvoten. Tydligen. Men jag surrar för fullt med den berömde g-punkten…

  2. Jag har ju redan talat om för dig att du ska säga upp dig och jobba på Skansen. Har du inte förstått att du ska göra som Flingan säger?!
    Är det försent med Skansen nu? Det vore ju en jädra skit, för jag såg fram emot att bli tillsnikad en extra våffla eller två i sommar!

  3. Ja, satsa på Skansen!

    Eller kanske någon butik..typ Zara…får även bloggvänner rabatt då kanske:-)?

  4. Hoppas humöret stigit lite idag…och att du lärt dig ett och annat om etik och moral. Ha! Ger förresten avsnittet om undertecknad i förra bloggen med beröm godkänt 🙂 Puss!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: