Skrivet av: Dolly | juni 3, 2006

Singel på ICA

Jag äter sällan skräpmat själv. Beställer aldrig en pizza. Visst. Någon enstaka gång har jag kanske handlat hem från McDånken. Då jag haft bil. Men. Även det är sällan och aldrig jag har sådana tillgångar. Men ibland blir man sjukligt sugen på pizza. Men det blir aldrig en velande beställning. Äta här eller i påse. Femton minuter en kvart. Det blir inget köp. Både på gott och ont. Men det är som när man på fredagkvällen köper snacks. Eller bara onyttiga saker. Man vill nästan säga. "Eh, jo det är som fest ikväll." eller "Man måste ju få unna sig ibland" (Sedan om det är varje helg eller en gång i månaden behöver man inte tala om) Men bara för att liksom ursäkta sig. Sin osunda livsstil. Och gud bevars om man köper det mitt i veckan. Jösses!

Idag skulle jag handla mat efter jobbet. Var inte särskilt hungrig. Visste inte vad jag var sugen på. Men att jag inte hade så mycket hemma. Det visste jag. De två senaste dagarna har middagarna varit fil. Kostcirkeln kan kompletteras lite bättre än så kan tyckas. Till mitt försvar åt jag i alla fall redig lunch åtminstone en av dagarna.
Hur som helst ringde jag en syster. Tänkte kanske har de inte ätit ännu. Kanske vill de grilla. Mm.. De skulle just äta. De hade grillat. Men de var inte hemma. De var sex mil norrut. Jahapp. Syster två som också bor i stan ville inte svara. Tänkte, det vore ju trevligt med lite spontangrillning. Jag var ju ändå på stan så något gott kunde jag ju handla med. Men icket. Klockan var ju också lite efter 18. Jag får nog skylla mig själv. De flesta har nog sina middagsplaner klara. Utom jag. Som står på Ica. Och stirrar på kalkoner och kotletter.

En tjej som jag känner (hon till vänster på vimmelbilden) jobbar på den affären. Hon tipsade om deras fredags-middag som det alltid brukar finnas kvar av. Sagt och gjort. Jag gick till charken och fick beställa. Det var inte så väldigt upplyftande att mötas med Vi brukar räkna EN per person, så den räcker och Det här borde ju räcka åt Dig. Vad ska man säga. Jag är singel. Fast ändå inte. Jag är singel vid mathandling. För inte har jag någon att handla med. Laga mat med. Eller äta med. Nej, han bor flera hundra mil bort. (Känns det som ibland). Men snart. Tidigare än beräknat så har jag det. Fräckt!

Några av de tillfällen då singlar blir bekräftade att vara just. Singlar. Är… När man får en inbjudan med + en. Parmiddagar -vi ska träffas ett par kompisar och äta. Kom gärna du med. Sedan sitter de där kille-tjej, kille-tjej +en singel. Ekvationen är inte särskilt svår. Vid mathandling. Jag brukar kika ibland vad folk handlar. Och tycker det är lite tråkigt när man ser medelålders som handlar i "singelmängder". Brukar komma att tänka på min mor (särskilt om det är en karl som handlar dvs en potentiell flirt till henne). Hon är singel. Och banne mig ett sjujädra kap. Kanske skulle jag nästa gång smyga ner en lapp med hennes nummer…

Nåväl. Maten var god. Jag blev proppmätt.
Jo! Det var så sant. Jag har en förfrågan. En önskan. Kan inte ni två-tre (?) som läser bloggen skrapa ihop lite pengar och köpa konsertbiljetter till Robbie Williams. Det vore kalas. Ni har även min tillåtelse att starta en insamling till en bärbar dator. Jag har redan sett ut en så det är nemas problemas. 5990 kronor. Tack och puss på er!

Nej men ärligt talat. Robbie. Vill vill vill! Och en bärbar innan flytt. Mums!
Funderar på filmen Sweet november. Någon som sett? Jag gillar den. Kanske ska se den.
Hade gött!
Krims krams!
/Cecilia

Annonser

Responses

  1. Åh Robbie. Jag vill också se!

  2. Jomenvisst ibland suger det att vara singel, det blir så tydligt när man ska på middag hos folk eller så. Tur att jag har yngre vänner som int eär så jävla stadgade ännu *blänger lite åt Dolly och Glenns håll*

  3. eller när man på sin systers bröllop blir utplacerad vid kusinbordet bara för att "jamen det blev liksom ojämnt antal och eftersom du är singel fick vi sätta dig där"…inget ont om varken mina eller brudgummens kusiner, hade en mycket trevlig stund tillsammans med dessa, men faktum kvarstår, hade jag haft en partner hade jag suttit vid syskonbordet, basta!

    RE: Men så bittert. Faktiskt. Det är som när man fick sitta vid "barnbordet" fram till dess att man var 20. Det vill säga för ungefär 2½ år sedan. Men det var ju tur att de var trevliga. Annars hade det nog blivit en låååång kväll. Och du såg välbevarad ut. Det tycker jag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: