Att vara småbarnsförälder är ingen lek. Inte för att jag någonsin har påstått det heller. Men att ens fundera på att man ska kunna sova till 09 på morgonen. Utan avbrott. De dagarna är förbi. Två små svarta flickor med fyra ben och svans bara måste leka i sängen. I gardinen. Bita i tårna. I fötterna. För de är ju så de funkar. Helst klockan 02-03 på natten och 06-08 på morgonen.
Efter att ha legat och eldat upp mig en bra stund i sängen gav jag upp. Drog på mig understället, ytterkläder och skor och gick ut på en rask promenad. Med gråten i halsen. Och en bitter smak i munnen. Men sedan försökte jag tänka om. Vara mer positiv. Utan de där kattskrällena hade jag kanske inte tagit mig ut. Åtminstone inte lika lätt. För visst var det skönt ändå. 45 minuter senare var jag hemma sådär lagom svettig. Och faktiskt ganska nöjd.
Nu har jag fått sällskap här i knät. En kurrande flicka som bara vill mysa så mycket det går. Det är trots allt skönt att vara hemma igen. För visst är de fina. Ja, det är de. Våra kids.
Glory days well they’ll pass you by
Glory days in the wink of a young girl’s eye
Glory days, glory days
Just Dolly 
Jo, de är fina de där två lurviga pipen. Men inte i närheten av lika fina som deras ”mamma”.
By: Matte on januari 5, 2008
at 11:07
åh mystjejerna!! det är klart det är underbart! jag funderar på att skaffa en till men det är så dyrt bara…kerstin är förresten väldigt snäll så, nuförtiden. hon ligger där på sin kudde bredvid min och tittar på mig tills jag går upp.
By: virvla on januari 5, 2008
at 2:07
Vi har ingen misse längre. Man saknar dem när de är borta så njut så länge de finns.
By: Golfer on januari 6, 2008
at 2:49
njut sålänge de vill ligga i knät förresten. kerstin var en riktig gosegris tills hon blev ”vuxen” (alt tonåring) och nu ligger hon helst i sin egen lilla säng istället för i knät på mig 😦
By: virvla on januari 6, 2008
at 11:42