Skrivet av: Dolly | augusti 13, 2008

Det finns inga ord…

I lördags kom vi hem från semestern. Tyskland blev senaste resmålet. Jag skulle kunna skriva om hur trevligt det var, varmt, fult klädmode, snälla och mysiga systrar och familjer. Eller hur bra Winnerbäcks konserten var. Hotellet i Sundsvall. Besöket hemma i Umeå-trakten. Fotbollen. Farmors 95-årsdag. Badtunna. Åka båt på spegelblankt hav sent på kvällen. Men nej. Det får bli en annan gång. Kanske aldrig. Jag vet inte. För just nu har ingenting betydelse. Jag trodde inte att jag skulle ha ett sista möte där uppe. Särskilt inte med en sprallig, glad och fantastiskt härlig treåring.

I lördags när jag kom hem läste jag om nyheten på webben. Pojken som hittades livlös i en pool. I måndags eftermiddag avled pojken. Min kompis jag kom nära då vi bodde grannar och under hennes graviditet var just denna pojkes mamma. Det går inte att förstå den skräck hon ska ha känt när hon fann pojken i poolen. Med endast några svaga livstecken. Hon lyckades få igång hjärtat och pulsen. Men sedan var det kritiskt…Och två dagar senare slut.

Att förlora sitt barn måste vara den värsta mardrömmen av alla. Hur hanterar man det? En familj jag känner förlorade två barn i en brand. Det tog tid men till slut kom de igenom tragedin. Jag hoppas att min kompis och hennes sambo (och deras lilla flicka) får hjälp. Att hitta förståelsen i hur olika man sörjer. Vissa vill inte prata, andra behöver det. Och framförallt inte skuldbelägga varandra.

Men vad gör man som utomstående? Jag fick reda på det här igår, då valde jag att inte ringa. Jag känner att jag inte vill tränga mig på. Och mail är inte det första man tänker på att man ska gå in och kolla. Inte telefonen heller. Men jag skickade ett sms. Där hon fick veta att jag finns där för henne när som helst. Vilken tid på dygnet. Dag som natt. Att hon har mitt stöd. Jag förväntar mig inget svar av henne. Inte alls.
Så jag tänkte ringa henne om någon dag eller två. När hon fått lite tid att komma ikapp sig själv.

Men fram till dess och säkert då och också så finner jag inga ord…

Jag fick låna en ängel
som spred sitt ljus i mitt liv
i varje andetag
Du togs bort från mig
alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel, för en stund…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: