Skrivet av: Dolly | december 18, 2008

Ont i själen

Vi håller på med B-uppsats i skolan nu. Jag skriver tillsammans med två andra tjejer. Först hade vi tänkt skriva om kost och hur maten står sig i skolan egentligen. Men i fredags diskuterade vi andra saker varpå vi bytte ämne. Omständigheter runt omkring gjorde att vi valde att skriva om barn som far illa hemma och hur skolan bör hantera det. Hur en anmälan till socialtjänsten görs osv. Ett otroligt viktigt ämne då vi med största sannolikhet kommer att möta barn som utsätts för övergrepp, fysiska och psykiska. Eller föräldrar med alkohol och drogproblem.

Jag har en förmåga att gå upp i ämnen som intresserar mig. Hela jag blir engagerad. Särskilt i ämnen som är såhär starka. Vi har en hel del litteratur och de böckerna jag har läst har mestadels berört sexuella övergrepp. Igår (tisdag) gick det bra att skriva. Jag liksom stängde av på något sätt och satt som en robot. Men idag har det varit så oerhört tungt! Det blev väl 1-1½ sida till slut. Men jag har knappt kommit någonvart i boken. Det tar verkligen på. Jag förstår inte hur barnpsykologer och andra som arbetar med utsatta barn, hur det klarar det? Imorgon har vi träff med vår handledare i kursen. Vi ska gå igenom lite hur vi ligger till i tid osv. Men jag är mest osäker hur vi ska orka med redovisningen. Vi brukar ha gestaltande redovisningar och det här känns så fruktansvärt svårt. Men något ska vi väl komma på.

När vi skrev PBL (problembaserat lärande) arbetet i höst hade vi ett annat tungt ämne. Nämligen hur skolan hanterar barns tankar och känslor kring döden. Men det var på en helt annan nivå. Dels för att döden är någonting vi alla är med om. Något vi faktiskt kan skämta om. Vi hade snarare väldigt kul tillsammans när vi skrev arbetet. Det låter kanske makabert. Naturligtvis var det hjärtskärande delar i det arbetet också. Men vi hade varandra och kunde stötta varandra på ett annat sätt. Det här vi arbetar med når betydligt djupare. Det är ingenting man skojar om. Men trots att det är jobbigt på ett sätt, är det ju så otroligt intressant. För hur ska vi hantera fallen när de väl dyker upp? Var vänder man sig? Finns det några tecken i barns beteende? Det är ett viktigt och intressant arbete. Hoppas det blir bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: