Skrivet av: Dolly | januari 6, 2010

Tankar om ålder

Jag finner tecken på att jag börjar bli äldre. De kryper liksom fram som rynkorna runt ögonen ungefär. 
Fler och fler krämpor. Bara att kliva upp på morgonen känns vissa dagar otroligt bemödande och näst intill som ett omöjligt projekt. Jag tror att det kallas för stela leder. Återhämtningen efter bland annat handbollsmatcher är betydligt längre nu än förr. Efter en cup lär det väl behöver sjukskrivning ett par dagar.

När det planeras partaj är det första jag tänker: Hur ska jag ta mig hem? När ska jag åka hem? Mycket planering som till syvende och sist slutar med att man väger för resp. mot alkoholen och partajet. Om det mot förmodan skulle bli partaj, säg en hemmafest som sedan ska flyttas ut på lokal (ja du läser själv uttrycket, att säga att man går ”ut på lokal” tillhör väl inte 18-årsåldern direkt). Då ska det alltid surras om var man ska och innan alla bestämt sig var de ska och gått på toaletten slutar det alltid med att jag tänker: Äh, klockan är ändå så mycket. Jag åker hem istället. Roligare än så är jag inte. Tyvärr. Dagarna när man somnade i soffan klockan 04 och sedan gick upp för att börja jobba klockan 10, den tiden är förbi. Kan inte påstå att jag saknar det heller.

Flertalet av klasskompisar från förr har hus, gifter sig och har barn, men inte jag. Och jag tänker: Men alla andra får? (sedan kommer jag på att jag är student). Det hindrar dock inte att jag gärna planerar barn, husköp och möblerar för framtiden. Senast idag tog hjärtat extra språng vid synen av en kanske…1-2 veckor gammal bebis. Herregud vad söt. Och hus sen..ojoj. Det här med räntor och lånkalkyler känns mer intressanta än låt säga den senaste mobilen, även jag inte kan släppa mitt teknikberoende fullt ut.

Hur mycket jag än sover känns det alltid för lite. En tidig kväll innebär inte att man är i säng innan 23. Nej nej, gud bevars. En tidig kväll är numera runt 21-snåret. Tänk om dagens ungdom förstod vikten av att lägga sig tidigt. Det skulle vara så mycket lättare för dem att koncentrera sig i skolan. Tantvarning?

Slutligen har vi det senaste tecknet: Helt plötsligt känns en tv i sovrummet som en väldigt god idé. Det har alltid varit ett stort nej för mig men inte nu inte. Förstå vad skönt att kvällskissa (safety first!), borsta tänderna, bulla upp kuddarna i sängen och halvsova till sporten, filmen, serien eller vad som nu visas. Härligt.

Åldersnoja? Ah, jag vet inte. Men en sak vet jag, än så länge bekymrar inte rynkorna mig ett enda dugg. Det är fortfarande fint med rynkor, då syns det att man levt. Min pappa har fantastiska skrattrynkor, jag hoppas att jag får sådana.

Annonser

Responses

  1. Cissi. Du kan vara den roligaste människan på jorden! 🙂

    • Malin: Men du’raa! 🙂

  2. Det värsta är att jag känner igen mig i det du skriver.. Haha! Håller vi verkligen på att bli gamla? 🙂

    RE: Nej nej. Vi är mogna. Som saftiga, härliga och ljuvliga tomater. Till skillnad från en annan fröken fräken *hrmmalinhost* 😉

  3. NI är gamla! 😉 tihiiii


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: