Hej, jag heter Cecilia och jag är fet.

I tisdags var besökte jag min förträffligt inkompetenta barnmorska för att införskaffa ett nytt recept på p-piller. Denna gången fick jag inte bara ett recpt utan även viktkonsultation. När jag varit där tidigare har jag inte fått särskilt goda vibbar från henne. Hon är snorkig och forserad. Lyssnar faktiskt inte alls på vad man säger. Men jag har tänkt att jag ändå inte behöver träffa henne mer än en gång om året, därför skulle jag kunna genomlida detta möte. Så. För att få recept måste man räkna ut BMI och ta blodtryck. Först och främst vill jag klargöra att jag aldrig någonsin (oavsett min egen eller andras vikt) har haft någon som helst tillit till BMI. Det är en tabell som inte säger någonting.

Nåväl. Jag hade gått upp ett kilo sedan december 2008. Vilket förde in henne på min BMI-tabell. Hon säger därför till mig, du är inte överviktig. Du är fet. Du har fetma… Fast det har ju ingenting med det här att göra, du får ju dina piller ändå. Jag nickade och svarade ingenting. Tankarna slog runt i huvudet och jag tänkte på hur året sett ut. Vid förra mätningen tränade jag handboll 2-3 gånger i veckan + match. Sedan i våras har jag inte kunnat träna. Jag genomgick en knäoperation för 1½ månad sedan. Men tränar på gymmet tre gånger i veckan ungefär. Nu har jag mens. Men sedan tänkte jag också, varför ska jag sitta och berätta hur mitt liv ser ut idag? Jag kom dit för att få recept på p-piller, inte för att höra någon säga att jag är fet. Så jag satt tyst. Visst har hon rätt till viss del, men hon utgår alltså från en tabell och säger till en helt främmande person att hon är fet och måste (förlåt, bör) gå ner i vikt. Men det har ju som sagt ingenting att göra huruvida jag får piller eller inte. Med tanke på att hon inte känner mig överhuvudtaget är det ganska farligt att säga en sådan sak. Hon har ingen aning om hur min historia ser ut. Hon vet inte vilket mönster som kan triggas igång av en sådan kommentar.

Nej. Jag kommer aldrig någonsin återvända dit igen. Jag är fullt medveten om hur jag ser ut och jag blir bara förbannad över att jag låter henne komma åt mig. Så. Ikväll blir det femte träningspasset i rad. Fast det har faktiskt mer att göra med rehabträningen som ska köras än på grund av någon kvinna på Aurorakliniken som stirrat sig blind på tabeller.