Påska påsk och stora beslut

Inledningen på påsken var allt annat än glad. Mattes farmor somnade in på onsdagen. Det var de senaste dagarna väntat och kanske någonstans skönt. Hon fick ett långt liv, behövde inte ha ont och lida utan somnade bara in. Med det beskedet blev vi osäkra om vi skulle åka upp till påsken, vilket annars är traditionen. Men efter en stund funderande så bestämde vi oss ändå för det. Så vi åkte. Oj vad vi åkte, fast tyvärr väldigt långsamt. Efter 2,5 timme hade vi inte ens passerat Gävle och Tönnebro. Alla fjällresenärer åkte tydligen samma dag. Men därefter flöt det på. Ett antal smärtsamma, trötta och ganska hallucinationsfyllda timmar senare befann vi oss hemma hos mor där vi stöp i säng.

Påskmiddag med allihopen hos mamma på långfredagen och sedan ett traditionsenligt grillande och pizzabakande hos nyopererade pappa på påskafton. I år hade de lyxat till det se vansinnigt, både bearnaissås (till pizza) och senapsdressing till salladen. Väldans gott och vi blir faktiskt bara bättre och bättre för varje år att tillverka pizzorna.

Vi avslutade helgen där uppe med husvisning. Ett väldigt fint radhus som ligger oerhört vackert till. Tankarna rullar, det här skulle kunna gå. Huset är nybyggt och ligger alldeles intill en stor sjö och naturen nära. Området är lugnt och har många barnfamiljer. Och priset, överkomligt. Det finns eventuellt en möjlighet att ”boka” huset och sedan bestämma ett inflyttningsdatum. För vår det vore det guld värt. Det innebär att inte fullt så många saker måste klaffa för flytten. Samtidigt måste vi så klart ha ett arbete, det förstår vi också. Matte skickade iväg CV idag och jag ska göra det i dagarna. Ska bara få till ett sådant där klockrent personligt brev. Vi får försöka framhäva oss på bästa möjliga sätt så att de kan tänka sig att ta in obehöriga under en tid för att sedan anställa oss.

Vi kanske inte varit på så många husvisningar i verkligheten. Men vi har tittat länge länge på hemnet och bildat en uppfattning om vad vi vill ha och inte. Det tråkiga är att det verkar som att en del är så oerhört tveksamma. Vilket känns väldigt tråkigt. Jag hade kanske inte förväntat mig dunder och brak hej och hå. Men helt plötsligt känns det som att de vill att vi ska dröja med flytt upp. Vi ska fundera jag och Matte, först och främst måste vi ändå besöka banken osv. Jag är också rädd att ta fel beslut, det handlar om mycket pengar. Samtidigt får vi ett väldigt bra erbjudande. Det vore skönt med lite stöttning.