Skrivet av: Dolly | november 16, 2010

Tomt

Igår hade jag extrem huvudvärk. Migrän eller inte, illamående och yrsel kom på posten i alla fall. Så kvällen blev rätt plågsam. Men det glömdes rätt snart. Pappas sambo ringde med besked från dagen. Vet inte om någon läser min blogg överhuvudtaget, men om det mot förmodan skulle vara så har ni kanske hängt med i svängarna. Pappa har haft problem med en lunga. Läkarna pendlade mellan lungcancer och lunginflammation. Bara sådär blev han helt plötsligt friskförklarad. Och sedan kom nya besked om asbestlunga. Men ingen cancer. Tills igår. Nu har proverna stött och blötts  både här och var och nu är beskedet lungsäckscancer.

En massa olika känslor bubblar upp.
Jag är så arg.  På sjukdomen, på jobbet som orsakade den, på läkarna som friskförklarar och ändrar sig stup i kvarten. Jag är också arg för jag är så självisk och tänker, fan det var inte det här jag behövde för att skriva c-uppsats. Jag borde ha skrivit i våras istället och läst vanliga kurser under sista terminen.
Jag är rädd för att jag vill inte mista pappa. För att det kanske går så snabbt.
Jag är ledsen för att det är så dyster prognos. För att han kanske inte kommer kunna uppleva våra barn eller vår familj.
Jag är orolig och ledsen för pappas skull och hans sambo. Och farmor. Och mina syskon. Alla som är runt omkring egentligen.

Det är lätt att måla fan på väggen såna här gånger. Men det är väl lite så människan jobbar. Förvänta sig det värsta, sedan blir allt annat en bonus? Men det är såhär det känns just nu. Jag måste få smälta det här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: